Wow, så här många mejl har jag aldrig skrivit på en dag. Men det är bara bra och jag har så många fina nyheter!

Skickade in några betyg förut, sedan skrev jag och frågade om kommunen kunde fixa lite kurslitteratur åt mig. Jag ska nämligen börja en psykologikurs den 17:e augusti! Äntligen! Har längtat så otroligt länge. Har även chansen att skriva in mig på webbdesign när jag vill och kommer då ha två lektioner i veckan: torsdagar och fredagar. Lektionerna är ungefär två timmar långa vilket resulterar i att hjärnan inte är totalt slut efteråt. Jag överväger det, är faktiskt helt säker på att jag vill. Sedan tänker jag skriva in mig på filosofi, because why not. Kan vara kul att se vad de har att erbjuda och vad det kan ge mig!

 

Detta betyder ju då att jag kommer att läsa på två olika skolor. Heltid på folkhögskola och deltid (som eventuellt kommer bli heltid) på vuxenutbildningen här! Känns inte som att jag står och stampar så otroligt mycket längre. Har nämligen hamnat i en fas där allt bara är tråkigt, ingenting ger mig något. Jag får ju trots allt bara omdöme från folkhögskolan, vilket visserligen väger ungefär lika mycket som ett betyg eftersom det ger mig högskolebehörighet! Men på vuxenutbildningen så kommer de att ge mig betyg, vilket automatiskt gör att jag kommer att prestera. Jag vet också att jag kommer ha extrema problem med min inlämningsnoja men jag tänker bli bättre. Jag har fått så otroligt många fina ord idag så jag kommer att klara det. Jag behöver bara strukturera upp studierna en aning och faktiskt hålla det. Nuförtiden pluggar jag när jag känner för det - vilket visserligen fungerar. Men nu vill jag vara den där toppeleven som jag faktiskt kan vara.

 

Många tänker nog "jaha, och? Det är bara en psykologikurs...", men för mig är det så mycket mer än så. Det är ett steg framåt. Jag har klättrat upp ett trappsteg närmare målet - att faktiskt bli psykolog. Det är så mycket jag vill lära mig om människan, och så mycket jag vill hjälpa till med. För några år sedan så hade jag aldrig kunnat föreställa mig att vara där jag är nu och orka så mycket som jag gör. Sjuan och upp till nian var mina sämsta år och jag ångrar att jag inte gav mitt bästa då. Jag ångrar att jag hoppade av gymnasiet också, jag har ändå gått på två stycken under kort tid. Men det jag är stolt över är att jag aldrig gav upp, jag tog ingen pluggpaus. Även om jag hellre ville lägga mig ner och dö än att studera så tog jag mig i kragen och hoppade på nästa skola, till sist hamnade jag på alldeles fantastiska Helliden. Tack vare dem är jag hel igen. De gav mig chansen att repareras efter många år av självhat, för så var det faktiskt. Jag hatade att jag inte orkade och tyckte att det var att misslyckas. Men idag vet jag att det inte är så. Man kan klara sig ändå, och jag ska visa dem som aldrig trodde på mig.

 

Jag har fått så mycket hjälp från så många håll och jag är så otroligt lyckligt lottad. Önskar att jag kunde må så här fint dygnet runt. Log mot främlingar idag. Det var fint. 

Men nu är det dags för kvällspinken med hundarna innan jag bäddar ner mig och inväntar en lugn onsdag!

 

PS här har ni en bild på vuxenutbildningens tak, mycket vackert med olika stjärntecken.

PPS tog fram min lilla kamera som pappa köpte åt mig för många år sedan. Filmar i full-HD och allt. Dags att börja ta upp fotograferandet igen och den tar så himla fina bilder! Dessutom är den stor nog att ha med sig i handväskan. Purrrfect