Jag har just skrivit ett PM från scratch som jag egentligen inte behöver vara klar med förrän om fyra veckor. Jag har letat källor av olika slag, skrivit en kort referenslista och planerar i detalj mentalt just nu. Kanske borde jag redan börja skriva på det? Nah. Inte än. Jag har så mycket annat jag egentligen behöver fokusera på men jag är inne i en knepig period nu. Jag döpte mitt arbete till Panikångest: Sjuka själar eller galenskap? och är lite nöjd med det, faktiskt. Tänker nog trots allt hålla fast vid den titeln. Inspirerande och intressant, tycker jag då. Känner redan en ganska stor press – jag är nämligen den enda som läser den här kursen just nu och det betyder att alla i historia 2-kursen ska få läsa igenom hela min uppsats och tala utifrån den. Analysera mig. Det är det värsta jag vet och därför vill jag lägga extra mycket krut på den här uppgiften. Kommer krossa mig själv.

Går i nya tankar inom bloggandet – jag vill starta något som är mer jag. Mer jag på det viset att jag faktiskt skriver ut mer än vad jag gör just nu. Det har hänt att ni fått hänga med på min emotionella karusell, men det är inte allt. Det finns mer intressant som döljer sig under ytan(!) och detta är min chans att analysera mig själv. Det fungerar inte att lära känna sig själv genom att bara tänka, inte för min del i alla fall. Allt jag skriver ner sparas och jag kan läsa det vid nästa härdsmälta, så att säga. Ibland känner jag mig så onormalt normal och senare normalt onormal. Det är svårt att sätta ord på. Vi får helt enkelt se hur jag gör med den idén, det kan vara spännande att börja om. Den andra tanken är att skapa en personlig, lösenordskyddad blogg som bara vissa får ta sig in på. Då kan jag ju sakta men säkert trappa upp och kanske till och med öppna den för allmänheten? Jag vet inte.

Har dessutom någon form av kris igen. Inte kris i negativ benämning, jag vill bara göra någon förändring. Därför är det ju särskilt passande att jag får ny konst på benet på tisdag! Känner mig också alltmer säker på att färga håret rött en period. November har jag sagt till mig själv, det känns som en röd och fin månad. Vill bli röd som höstlöven håller på att bli just nu. Men efter ett tag vet jag att jag kommer vilja återgå till mitt blonda, ljusa jag. Jag tål faktiskt inte förändring, det vet de flesta som känner mig. Men jag är villig att försöka. Jag är snart tjugo år och har bara färgat håret helt galet en gång – då blev det korpsvart och jag behöll det i två dagar innan jag färgade tillbaka. Nu när jag tänker efter så målade jag håret rött med hårkritor för ett litet tag sedan och tvättade ur det på kvällen. Eller ja, jag fick ju dras med det i två veckor eftersom det inte gick ur. Det blev en liten tålamodsövning kan jag säga.

Ja, what’s more… Hamnade i något skrivarflyt just ikväll och jag vill inte riktigt sluta. Händer det er? Är det någon som fortfarande läser min wall of text? Hallå? Nåja. Jag borde återgå till studerandet nu när jag är i mitt flow, det är inte så ofta det händer nu längre. Har övervägt om jag borde ta upp skrivandet igen, minns när jag var nybliven tonåring och spottade ur mig bokmanus som en sådan där tennisbollmaskin. Saknar den perioden, vad hände egentligen? Varför slutade jag? Gah, så många dåliga val man gjort här i livet. Minns att min föredetta uppmanade mig att börja skriva lite, och det gjorde jag. Det handlade om en freakshow och det blev nog två-tre kapitel. När han läste det drog han en kort men väldigt fin slutsats: alla de här personerna representerar en del av dig. Jag tror fortfarande att det stämmer. Jag planerade inte karaktärerna så mycket, jag lärde känna dem under skrivandets gång. Det var fint. Jag kanske borde släppa kontrollen ett tag och faktiskt börja igen, lite smått och inte allt för seriöst. Hmm…