Hoppsan, jag försvann ett tag, men nu är jag tillbaka. Vet inte riktigt vad som hände där utöver att jag tog en tidig helg. Åkte i väg i torsdags för att bara ta det lugnt och som jag nämnde tidigare - åka till Jönköping. Vad tror ni hände? Jo, stormen dök upp och än är det inte bättre. Så det blev en lång, men visserligen mysig, helg hemma. Mycket spelande, just as I like it.

Fick hem Until Dawn efter en lång väntan (nästan en hel vecka, hörni, det var länge) och bestämde oss för att bara testspela en liten stund. Den lilla stunden blev tre timmar och sedan undrade vi mest var all tid tog vägen. Likaså blev det igår, men då tror jag att det blev mellan 22-02. Tycker bara att det är så otroligt intressant hela spelet och vår strategi att ta oss igenom det. Jag kör de kvinnliga karaktärerna och min kära man, de manliga. I spelet träffar man en psykolog (se speltrailern och ni förstår) och där svarar man på vad som skrämmer en, om man väljer ärlighet eller lojalitet och mycket mer. Jag kan inte säga att jag är förvånad över att vi väljer så olika, verkligen inte, men jag blir bara så... nyfiken? På vad? Jag vet inte. Jag klarar inte av blod och gore (som blev mitt val i spelet, som resulterade i mängder med blod, bra där), men det gör min partner utan någon större skada. Däremot så hade han valt nålar istället. Man får också se en bild på ett hus och svara på hur det skulle kännas att spendera tid där, mitt svar blev "jag skulle bli ängslig - för jag skulle vara ensam". Detta svaret är också helt tvärtemot min partners, som är en riktig loner enligt mig. Egentligen hanterar vi bara ensamhet väldigt olika. I accept that.

Jag skulle förmodligen kunna skriva världens längsta analys på det där spelet - men det tänker jag inte göra. Är helt såld på det däremot, det ska gudarna veta. I natt var min största oro att vi skulle tappa bort en varg, som man kan välja att skjuta på grund av att man tror att den ska attackera, men om man inte gör det så kan man mata den med ett ben och bli vänner, YAY, good game. Känns som att jag reagerar så i alla spel där det är djur med. Visserligen fungerar jag så i verkliga livet med - går jag på en fest (HAHA FÖRLÅT, det gör jag aldrig), eller åtminstone hem till någon jag inte känner för väl så blir jag alltid vän med deras djur. Om det inte är en hamster. Hamstrar skrämmer mig. Tror alltid att de ska göra ninjahopp mot ansiktet när man håller dem. Usch.

Nåväl, jag börjar känna att jag tappar tråden. Det är en sådan dag. Kaskadgråter för allt. Ser jag en söt katt - då gråter jag, sedan går jag och gör te, sedan kommer jag på att jag såg den där söta katten och gråter lite till. Antar att man behöver sådana dagar också för att kunna hålla ihop resten av veckan. I don't know, men det går i alla fall över. Ska göra en lista över vad jag vill ha gjort i veckan så har jag något att sysselsätta mig med en stund.

Vet ni vad förresten?​ Jag är inte alls lika rödhårig längre. Är mysrosa, om jag får hitta på en egen benämning för det. Lite enhörning så där. Oh well, i köket ser jag röd ut åtminstone. Här har ni snap:en som alla fick när vi hade kollat brevlådan och jag var taggad på livet.