Kärlek är när man frågar om det är OK att man dyker upp en dag tidigare än man brukar och får svaret "Dyk upp när du vill, vi kan ta en torsdagspizza!". Min mage lät som en groda, ett äkta kväkande - it approves! Nej men really. Jag skulle vara lycklig även om vi skippade pizzan (skrev pommes tre gånger istället för lycka, antingen är jag trött eller så har jag cravings). Men nu var det inte riktigt pizza, lycka eller cravings som jag satt och funderade på.

 

Det är bara så konstigt hur jag fungerar känslomässigt. När jag har tatuerat mig så har jag aldrig någonsin ångrat mig, inte ens tänkt att jag kommer att ångra mig i framtiden. Men däremot så har jag haft hyperångest över att färga håret? Mestadels på kvällarna, då är det värst. Då undrar jag vad det är för fel på mig. På dagarna tycker jag att det är en fantastisk idé och det är totalt värt att krångla med för att sedan få tillbaka mitt blonda när jag har tröttnat. Anledningarna till varför jag vill göra detta är ganska enkelt: för det första så har jag alltid velat bli rödhårig, var helnöjd när jag kritmålade en liten del av håret för en dag. För det andra så tror jag att detta kan bryta mig ur mönstret jag kommit in i och delvis bota min rädsla för förändring. Detta är ett stort steg för mig, detta är terapi och detta är ändå ganska skonsamt. Jag hade kunnat göra något radikalt, som att raka av mig håret. Men icke. Jag färgade faktiskt håret svart en gång i tiden och det resulterade i att jag såg ut som en skunk. Det röda kommer bli svårt att få ur, men jag har trots allt inte gjort något kul med mitt hår på tjugo år.

 

Lämnade nyss in psykologiinlämningen. Faktiskt utan ångest, konstigt nog. Fick reda på betyget från mitt senaste prov - ett C+. Blev överlycklig, givetvis hade det väl varit mer otroligt med ett A, men jag är nöjd. Jag har lärt mig att inte pressa mig själv så att jag går sönder, åtminstone i det här ämnet. Tyckte det var bra gjort trots att jag glömde av vad arteria carotis interna och arteria vertebralis var. Det är två artärer i hjärnan ifall ni ville veta. Frågade läraren om jag kunde få en kopia på slutbetyget när det är klart i januari, har nämligen en pärm med alla mina betyg och omdömen. I maj kan jag fylla på med tre år på folkhögskola och en hel hög med ämnen. Sedan då? Kliar i kroppen av att tänka på det. Jag tänker givetvis plugga. Men var, vad? Fortfarande distans?

 

Detta är ännu en sak jag jobbar på - att inte tänka på framtiden så mycket. Det gör bara ont till slut. Men på tal om framtid och smärta - tatueringsstudion jag går till har drop in den 28:e och alla pengar de tjänar går oavkortat till Movemberkampanjen. Det är ju helt fantastiskt. Funderar på att ta med mig en sovsäck och sitta där utanför, haha.

 

Jag borde sluta prata nu .. och göra miner i webbkamera.