Ååååh, jag är så himla off. Jag vet inte var jag är eller vad jag gör. Vet knappt att jag existerar. Har stressat runt på Willys som en tok för att jag trodde att klockan var hur mycket som helst, när jag sedan klev innanför dörren här hemma så var klockan tio i åtta. What? Hur mycket får man egentligen lura sig själv? Vi ska nog inte gå in på det, trots att det är intressant med placeboeffekten. Funderar på om man kan göra någon egen, simpel studie lagom till maj när vi håller på med fördjupningsarbetet. Oh well.

Var på en liten föreläsning idag, är ju dags för mig att börja med område två i psykologin. Hjärnan, sömn, stress och krishantering handlade det om idag och det var otroligt spännande! Till och med lärorikt, haha. Har en lite ny syn på sömn helt plötsligt. Jag är den där typiska individen som hellre dricker kaffe, dygnar och pluggar för att beta av saker för att inte behöva stressa senare. Men vi gick in på vad sömnen gör, nästan in på cellnivå och jag blev ganska chockad. Inte trodde jag att lite sömn skulle gynna exempelvis sårläkning. Jag förstår ju att kroppen återhämtar sig, men har alltid tänkt att man säger att immunförsvaret blir starkare bara för att få ungdomar i säng tidigt. Fick ganska många tips om hur man får lättare att sova, men tror däremot inte att det är något jag kommer att tillämpa i vardagen.

Startade en liten diskussion när vår handledare sa att Propavan (sömnmedel) inte var beroendeframkallande, men att Imovane däremot var värst. Jag vill tro att allt kan bli ett beroende, speciellt psykiskt. Man intalar sig själv att man måste ha ett piller för att sova. Visst är det skillnad på fysiskt och psykiskt beroende, men som jag sa tidigare. Det är så otroligt lätt att lura sig själv. Oh well, sätter stopp här, är faktiskt jättetrött. Passande till ämnet.

Introducerar världens tröttaste face här nedan!