Nej hörni, jag lever faktiskt. Jag har bara tagit ledigt från cirka allt, känns det i alla fall som. Helgen är över, måndagen snart avklarad och jag är positiv nog att säga att det snart är helg igen! Alla med ett sju till fyra-jobb suckar säkert över min optimism, men ni får ursäkta, jag försöker bara göra något bra av höstmörkret här.

 

Idag var jag på gastroskopi, min allra första och förhoppningsvis sista. Stressade sönder mig i lördags kväll så att jag fick en ångestattack utan dess like och sedan gick det bara utför - allt var åt helvete ungefär. Fast egentligen är allt ganska okej. Kröp upp i mannens knä, grät honom i nacken lite och sedan pratade vi om lite allt möjligt tills allt var bra igen. Fint.

 

Allt gick bra, jag ska inte klaga. Givetvis kommer det alltid vara en hemsk upplevelse att ligga och hulka så som man automatiskt gör, men det var snabbt över och jag minns ingenting. Fick så otroligt mycket lugnande att jag nu i efterhand bara minns småsaker. Exempelvis att jag låg och sjöng David Hasselhoff's Looking for Freedom på övervaket. Vad är det för fel på mig? Ugh! Har skrivit otydliga meddelanden till ett helt gäng folk också. Utmärkt.