Sådärja! En halvtimmas klasschatt är avklarad och det är alltid samma visa: väntan dit tar hur lång tid som helst, jag hinner göra mig själv nervös, chatten startar och den tar cirka tio sekunder. Jag säger några meningar, vinkar (vi har webbkameror på), nicklar, ler och skrattar åt och med de andra. Sedan är det över och kvällen känns liksom lugnt igen.

Imorgon är det tatueringsdags! FINALLY! Längtar inte efter att sitta och ha ont i min ensamhet, men det kommer gå bra. Helt ensam är jag ju trots allt inte – tatuerarna på plats är hur trevliga som helst. Men skulle vilja ha något mer stöd som skrattar åt mina miner eller liknande. Oh well, man kan inte få allt, men ett fint ben kommer det åtminstone att resultera i.

Helgen spenderades endast med spel. Det var himla mycket roligare än vad jag fick det att låta som nu. Vi åt en fin middag på lördagen med hemmagjord rödvinssås - vilket var första gången jag åt det. Mycket nya ting för mig nu. Såg även en film kallad The Visit och jag mår fortfarande psykiskt dåligt över den. Till en början ville jag inte kalla det för skräck - två ungdomar som ska hälsa på sina mor- och farföräldrar. Lite demens. Lite knepiga vanor. Sedan kommer twisten, som jag inte tänker berätta! Kan i alla fall säga att det var ett tag sedan jag slängde mig över någon och halvtjöt "NEJ, SÅDANT HÄR KLARAR INTE JAG!".
Usch. Verkligen.

Men nu ska jag lägga bloggen åt sidan och ta fram alla skoluppgifter! Riktigt motiverad just ikväll, vet inte varför. Återkommer imorgon med lite kroppskonst.